Var på inskrivning förra veckan och det kändes bara som en fortsättning på hälsosamtalet. Fick besked att mina järndepåer är fyllda och hb värdet var 141 om jag inte missminner mig och jag ligger bra på levaxinet.

Däremot var bm inte nöjd med blodtrycket och jag fick komma tillbaka senare i veckan för att mäta det igen. Problemet är bara det att jag har fått höra att tjockisar och gravida ska ligga på sidan vid btmätning, och jag fick ligga på rygg. Slutade med att jag fick betablockerare utskrivet.

Men fy vad min kropp inte gillar dem, känns som kroppen går på högvarv. Helt darrig är jag hela tiden, främst när jag ska göra nåt. Skitjobbigt.

Fick iaf ny tid för mätning till idag trodde jag men hon hade nog bokat in mig först nästa måndag, men det gick bra att komma idag också.

Visade bm korten jag tog på mätaren här hemma, både på rygg och sedan på sidan och vilken skillnad det är. Så idag mätte hon först när jag låg på sidan och sedan på rygg för att visa skillnaden. Och visst var där skillnad men jag ska fortsätta med tabletterna och gå på blodtryckskontroller ett tag till.

Och på torsdag är det kub   

Snart har jag suttit av tiden och det är dags att ta stick i fingret. Hoppas verkligen att blodsockret är som det ska. 

Ska bli gott med frukost på det här, börjar känna av lite huvudvärk. Själva sörjan var inga problem att dricka, speciellt efter att bm pressat i citronen jag hade med mig, var som vilken citronsaft som helst och det var inte jättemycket heller.

Det togs 2 set med prover och de visade 8.3 och 8.0 så det var godkänt. 

Efter en snabb frukost bar det iväg tillbaka hem där jag däckade. Hade satt larmet på mobilen men den hörde jag inte. Som tur var vaknade jag av mig själv en halvtimme senare. Så jag kunde äta lunch och åka o jobba.

Men fasiken vad jag var groggy och ur gängorna när jag vaknade, blev lite bättre efter maten. Men jag tror att nästa gång vill jag nog inte jobba alls den dagen.

Bm passade på att ta lite andra prover när jag ändå var där, ämnesomsättning och proverna till kuben. Jag har bestämt mig för att göra den och hoppas på det bästa, men jag tror inte att jag kommer att göra mkp eller fvp.

Vi var på hälsosamtal idag och fick träffa våran barnmorska Petra. Hon verkade trevlig och kunnig så det ska nog gå bra.

Hon gick igenom en del lite snabbt och vi fick en folder med oss med lite information om kost och motion, hon behövde inte riktigt ta det där med rökning och alkohol och droger med mig   

Fick också väga mig och boka in en tidig glukosbelastning då jag är rejält överviktig redan från början. Ska bli intressant för jag har ju hört andra prata om sörjan man ska dricka, men det blir nog bra det där.

Börjar bli mer och mer verkligt att det lever någon i min mage som ska komma till oss under hösten   

Vi har pratat lite om det här med att berätta för släkten och då min inte bor nära oss så vill jag berätta för min mamma först, hon kommer att bli sur om någon annan berättar åt henne före mig, samt att jag har ingen aning om hur hon kommer att reagera. Hans släkt har vi bestämt att vänta tills senare i vår. Dock har jag gett honom tillåtelse att berätta för sin son när han vill, ska bli intressant hur han kommer att reagera och speciellt när det kommer ett nytt liv hem, som inte tar hänsyn till vilken tid på dygnet det är   

Har varit på nytt ultraljud idag då jag fick en liten blödning förra veckan. Fick vänta 1.5 vecka men det kändes ok ändå.

Blödde lite men fick inte ont eller nåt så jag kände mig inte jätteorolig men kände att jag vill ändå kolla upp det. Jag har läst mycket om allt på sistone och har kommit fram till att det var en sån blödning som kan uppstå när man skulle ha haft mens.

Jag känner mig inte särskilt gravid, den extrema tröttheten har försvunnit och jag är inte särskilt illamående heller, dock har jag väldigt svårt att äta, eller det är bara viss mat som smakar och det kan skilja sig från dag till dag. Jag känner mig också mätt väldigt fort och upplever att portionerna är mindre. Jag är fortfarande andfådd av minsta lilla och tanken på gymmet tilltalar mig inte alls, tyvärr. Upplever att jag kan vara aningens svullen om magen, om det är graviditeten eller bristen på träning vet jag inte. Har inte heller haft särskilt mycket växtvärk de senaste veckorna så jag kände att jag ville kolla hur det ser ut i magen.

Där var en liten livlig krabat med pickande hjärta   

Men däremot har jag funderat mer och mer på det här med kub testet, jag känner mig rätt kluven ang det men som tur är har jag inskrivning på måndag så förhoppningsvis kan bm bringa lite ordning på tankarna.

Vi har inte berättat för släkt och vänner något än, men det blir svårare och svårare för varje vecka som går samtidigt som jag vill inte säga nåt om det inte skulle gå vägen. Bara några veckor kvar till v12 men samtidigt så vet jag inte hur jag ska göra med kubtestet som sagt. Och den är inbokad i slutet av april.

Mycket att fundera på. 

Nu har jag varit på vul. Var lite nervöst, fanns där nåt eller är allt bara inbillning??

Jag fick huvudvärk igår och det höll i sig till idag plus att jag känner mig rejält svullen och har ömt av o till på höger sida vid äggstocken och mer eller mindre konstant em och kvällar på vänster sida ända ner mot blygdbenet. Den på höger sida kommer främst när jag ska resa mig från sittande.

Men i alla fall så där var jag, hos gynekologen, och jo, se på fan,  där är ett litet hjärta som pickar 😃💓.

Jag har fortfarande svårt att glädjas helhjärtat och ta till mig att det har äntligen funkat att bli gravid. För mig veterligen har jag aldrig förut varit gravid.

Jag har läst på många olika forum och slås av hur vanligt det är att man inte får behålla de små hjärtanen. Så även om det här är en mångårig längtan som äntligen fått frö så vågar jag inte hoppas fullt ut.

Enligt mensen skulle jag vara i vecka 7+2 men ultraljudet daterade hjärtat till 6+4.

Så det är inte så konstigt att det inte syntes något förra veckan.

Nu har jag bokat tid till hälsosamtal, inskrivning, provtagningar och kub test i april.

Jag har bestämt mig för att vänta med att berätta något till efter kuben. Jag är inte så rädd för resultatet, förutom de två värre sorterna av trisomi (13&18), då är jag mer rädd att jag inte ska få behålla hjärtat utan att någonting ska hända på vägen.

Men det ska bli skönt sen i maj att kunna berätta för släkten och vänner om miraklet 😃

Som tur är har den värsta hungern lagt sig, dock har jag tappat matlusten, främst dagtid, måste oftast tvinga i mig något. Oftast blir det nåt mer mellanmålsaktigt och lagad mat sen på kvällen.

Jag hoppas kunna fortsätta träna snart igen, har fått nytt program som förhoppningsvis sporrar mig. Problemet är bara det där med maten, orkar inte träna helt fastande som innan plus att jag är fortfarande väldigt trött efter jobbet och väldigt andfådd av minsta lilla.

Var på vul i veckan. Det gick bra förutom att det var "för tidigt", hjärtat hade inte hunnit börja picka än. Gynekologen sa att allt såg precis ut som det skulle med en fosterhinna och gulkropp. Han ville att jag skulle komma igen nästa vecka för ny vul.

Jag har fortfarande svårt att ta till mig att det skulle vara något, även om jag tänker mycket på hur det kommer att bli, hur det kommer att kännas. Trots det är det ändå inte helt verkligt än.

Den här veckan har jag varit fortsatt trött, känt mig illamående så fort magen varit det minsta tom även om jag inte är sugen på nånting. Dock har min barndoms mat börjat intressera mig mer som typ korv som jag inte direkt ätit på flera år.

Ser fram emot undersökningen imorgon, att se om där är nåt överhuvudtaget eller inte.

Jag hoppas att det inte är för tidigt, så att man kan se ett hjärta om där är något. Vet inte om beräkningen från sista mensen stämmer men jag antar det ger sig.

Jag är förväntansfull men ändå vågar jag inte hoppas och tro fullt ut än.

  Gjorde ett graviditetstest idag på morgonen då jag var en vecka sen, skulle haft mens 22/2 och är i regel rätt punktlig.

Jag vågade inte tro på svaret så jag ringde och bokade tid till provtagning till bm och fick tid 2 dagar senare.

Då detta är första gången någonsin jag testat positivt är jag novis på allt och eftersom vi försökt rätt länge så har jag hållt allt mycket hemligt och vill fortsätta göra det om det mot förmodan inte går vägen. Så jag tänkte att jag får lite info och råd och tips av bm så här i början. Men hennes inställning, den förvånade mig, dels hennes fråga varför jag ville testa mig då de inte har bättre tester än på apoteket och sen hennes framförande av resultatet, att det var ett svag linje men vi kan väl säga att du är gravid. Sedan kollade hon upp när jag hade sista mensen och kollade upp det och flipprade lite på datorn och gav mig en tid 3 veckor senare och sa åt mig att läsa lite på nätet allmänt om graviditet och att jag skulle läsa på om kub-testet tills dess. Sen var det över i stort sett..

Kände mig lite sådär när jag kom hem och bestämde mig för att ringa gynekologen som vi har påbörjat fertilitetsutredning hos och fick telefontid till dagen därpå.

Gynekologen räknade ut att jag borde vara i vecka 6-0 på måndag veckan därpå och att jag skulle komma på undersökning då, bara för att se. Han hörde på mig att jag var inte helt nöjd med mottagandet hos bm, samt att jag känner mig orolig över att det ska vara falskt larm. Så han menade att från vecka 6 kan man se hjärtat på vul. Dagen därpå ringde hans sköterska och fixade en akuttid för bara undersökning till på tisdag. Skönt, men en lång väntan över helgen. Många tankar har gått under veckan och jag har googlat mycket och läst på olika forum samtidigt som jag inte riktigt kan glädja mig än.

Symtom under v.5 för mig:

-kissig

-mensvärk

-andfåddhet 

-hunger 

-illamående om jag inte äter regelbundet, och främst dagtid och kväll/natt dock ingen kräk

-trötthet under senare delen av veckan